Såg nyss något så motsägelsefullt som en man i kritstrecksrandig kostym som höll en matlåda i knät..! I tunnelbanan. Det är som att skaka på huvudet men säga ja. Business cant be good.
Idag bjöd assyren på cappuccino. Helt fantastisk var vad den var! För övrigt hade jag min förhoppningsvis sista körlektion i morse. Han skulle ha underkänt mig om det var en uppkörning. Tur att det inte var det då.
På motorvägen mellan Postojna och Ljubljana lyckas vi. Har suttit här i det kalla mörkret i två timmar nu. Snart kommer det en vänlig slovensk avis-kille. Hoppas jag... Som tur är går planet hem först imorn bitti (läs; tisdag morgon. Läs också; om några timmar) som otur är ska jag direkt till jobbet. Oh Maria Maria. (Sweet mother of Jesus, you know..)
Idag tog vi taxibåt till en annan strand. Väldigt skönt att slippa alla människor. När vi var på den stora stranden närmast hotellet låg man PÅ Radovan om man vände sig om.
Taket på caben krånglade, så vi var tvungna att stanna till på den Slovenska rivieran för att råda bot på det hela. En liten slant försvann på casino.. Men bara en liten. Slant.
Konstig känsla. Aldrig har jag varit ensam i Slovenien. Det är alltid folk runt omkring som undrar om jag är hungrig. Men inte nu, nu är jag helt själv. Fast bara några timmar. Emma sitter i ett litet, litet plan som strax avgår. (21:25) och jag har tagit en snordyr Cola ur minibaren så länge. Det var ändå en vecka sen sist, det får det vara värt! :)
En timmes rundvandring i en kall och bäcksvart grotta. Men det var mycket intressant. Fick dessutom möjlighet att se the human fish. En liten varelse som bor i grottor, de kan leva utan mat i sju år (!) och bli upp till 100 är gamla. How human is that..?
Letar ni efter blodigt allvar, look no further! Tydligen var Djurgårdens Komac hemma men hade inte blivit erbjuden en plats. Tur var det för nu vann min kusins son.